PROGRESS

Well, I can see some progress here.... Nej, jag står inte precis likadant på bilderna, men man ser (iallafall jag) att ryggmusklerna är verkligen påväg. Och fy tusan vilken träningsvärk jag har i rygg och axlar efter gårdagens pass, haha! Skönt när man ser resultat, det gör en motiverad :)
 
18 juli 2015
 
13 november 2015
Tycker även man ser mer resultat på mina axlar och armar här :) Och mellan skulderbladen och nacken!
 
Nu vet jag inte om det är så att jag stirrar mig blind på dessa bilderna, men så känner jag.. så länge jag ser - och KÄNNER - skillnad, så är jag glad!
 
People only see the results. They don't see the endless hours spent in a gym working, sweating and screaming.
För något år sedan trodde jag aldrig att jag skulle tycka om att gå till gymmet. Helt uteslutet att jag skulle älska det. Att det även skulle bli mitt ställe att gå till när jag är glad, ledsen, arg, frustrerad. Varenda känsla passar in där. Det är alltid det bästa stället att gå till. Är man glad, går det lättare, allt går ju lättare om man är glad. Är man arg eller frustrerad, så lyfter man helt plötsligt starkare, man springer fortare eller längre, man får ett hårdare pannben. Tycker jag. Gymmet för mig är som fotboll eller innebandy är för många. Det betyder så in i bombens mycket för mig. 
 
Jag är stolt över mig själv, över hur långt jag faktiskt kommit. Jag ser tillbaka på bilder jag tagit för några månader/något år sedan, och dit vill jag aldrig igen. Nej, jag var inte tjock. Det säger jag inte. Men jag var verkligen inte vältränad. Och jag vill vara vältränad. Jag vill se mig själv i spegeln och kunna säga "fyfan vad du ser bra ut". Och det tycker jag. Jag trivs i min kropp. Sen att få mer muskler är någonting jag kämpar vidare med, för jag vill det. Vi kan alltid bli bättre. Det betyder inte att vi inte är nöjda med vad vi har/är. 
 
Många som jag känner tycker jag är fånig som väger all min mat när jag lagar den. Kläcker ur sig "men du kan ju smaka? Det skadar ju inte." Nej, den där kakan skadar inte. Absolut inte. Men, när man alltid kämpat mot ett sötsug, och så tar man den där kakan på sin icke-ätar-dag, hur lätt är det att fortsätta stå emot? Jag följer en kostplan, och jag gillar det. Hade en helg där jag inte brydde mig om varken kost eller träning förra helgen, av olika anledningar. På söndagskvällen ville jag inget hellre än att ha måndag så jag kunde återgå till mina matlådor. Till mina rutiner. Min mage har aldrig mått så bra som den gör när jag följer kostplan förresten. Den mår fantastiskt!
 
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ville få ut av detta. Antaligen bara skriva av mig lite tankar.