JA, JAG ÄTER CHOKLAD

En liten tanke som kommit upp här. Ja, jag har gått på kostplan i 4,5 månader, och sen följt den utan coach i några månader extra. Jag har varit strikt, jag har tackat nej till saker pga det här, jag har valt en sallad istället för en burgare, jag har druckit te medan den andra tagit en kaka. Nu när jag är sjukskriven så är jag mer sötsugen. Jag har såna cravings efter choklad, sött, allt sånt där. Jag orkar inte följa en kostplan för tillfället, och det måste få vara okej. Efter att ha kört strikt kost i flera månader, måste det få vara okej att släppa allt ibland. Även om det menas med att jag äter massor av choklad. Trots att jag inte tränar. Jag har inte följt en kostplan för någon annans skull - det har varit för MIG. Jag vet vad jag behöver och borde äta, och jag kommer ta tag i det. Men just nu vill jag leva i den där bubblan att äta lite vad jag vill, när jag vill. Utan några som helst krav. Och det måste vara okej. Just nu känner jag att jag vill leva som alla andra och kunna äta vad jag vill när jag vill. Jag vill inte få en kommentar "men hur ska du kunna komma tillbaka i form om du äter såhär?" Det är inte problemet jag har idag. Hade jag varit i den här situationen för 2 år sedan, hade jag nog inte kunnat säga det jag ska säga nu, men nu kan jag det: 
 
Jag kommer klara av det. Jag har blivit otroligt stark psykiskt senaste tiden och ser inga problem i att komma tillbaka. Självklart så kommer det krävas dedikation och vilja och en jävla kämparglöd, men jag besitter det. Jag tvivlar inte en sekund på mig själv. 
 
Alla måste få ha ett break någon gång. Om det är en vecka eller en månad bryr jag mig inte om. Jag känner mig själv och jag vet att det kommer inte ta lång tid innan jag vill börja med mina matlådor och min kost igen. Sen kommer jag ha plats och rum för träffar med kompisar som kan innebära den där lunchen ute, men på ett kontrollerat sätt. Jag fixar det.
 
Jag är så glad 👆🏼 känner mig inte längre bara som ett par bröst, utan som en människa. Underbart!