17 juli - FRÅGA OM CREDITS

Hej! Har följt din blogg ett tag och vi har även mejlat lite! Galet att du åkt hem nu, tiden går så fort. Snart är det dags för mig att åka iväg och undrade bara vart/hur du tog dina credits? Tänkte även ta någon weekendkurs så undrade vem du åkte med, eller vad man ska säga. Tack för att man fått följa dig på ditt äventyr! :D
 
 
Hej!
Ja, tiden har verkligen gått fort. :) Mina 3 första credits tog jag på Camden County College, där jag läste psykologi. Det var väl okej, jag hade lektion varje måndagkväll. Det tog väl emot att jobba 8-4:30 för att sen ha lektion 5:30-8. Men det var väl bara att acceptera. Josefine tog den med mig så det var skönt! 
 
Mina andra 3 credits tog jag på Long Island University på en weekend class. Jag och Therese möttes upp och pluggade Child Development. Jag ångrar att jag inte tog alla mina 6 credits via en weekend class, för det var betydligt roligare, plus att du blir färdig på en helg. Skrev en läxa som skulle in 2 veckor innan kursens start, men annars var det bara kursen under en helg. Lätt och skönt!
 
Tack så hemskt mycket för att du har kikat in här under året! :)
kram
 
1

20 maj - QUESTION ABOUT STAY IN TOUCH

Svarar på den här frågan i ett inlägg då jag fått liknande frågor lite då och då.

Jag åker antagligen i september som au pair och det känns som att det kommer vara jättesvårt för både mig och min pojkvän när jag är borta, hur gör ni för att hålla kontakten och har du några tips?

Mina två bästa tips skulle jag nog säga är:
#1 - Lita på varandra
#2 - Prata ofta - men inte för ofta

Självklart är lita på varandra viktigt, tror inte där är mycket mer att nämna på den punkten. Men på #2: jag känner att självklart ska ni höra av varandra, men det bör nog inte vara för ofta. Självklart är det väldigt individuellt från par till par och det är nog någonting ni får pröva er fram till, vad som passar bäst för er. Det blir väl kanske inte riktigt att man har en hel konversation i veckorna (iallafall inte jag och Erik då jag inte har något break på dagen eftersom jag har barn hela dagarna), och på helgerna är man ofta upptagen med annat, både han och jag. Men jag skulle väl gissa att vi skypear en gång varannan vecka kanske, ibland mer ibland mindre. Beror på vad som pågår i våra liv. Ibland går det dagar innan vi skriver någonting till varandra, och ibland skriver vi varje dag, det går väl lite i perioder. Jag tror dock att pratar man för ofta, t.ex. På Skype (tror det är värre att se personen än skriva med den) saknar man dem mer, därför vill jag säga prata ofta - men inte för ofta. Sätten vi håller kontakten på är Skype, FaceTime, Facebook, Whatsapp och Snapchat, så det är lite allt möjligt 😊

Långdistansförhållande är inte omöjliga. Vill ni båda två så kommer det gå galant!
Lycka till!

QUESTION ABOUT BOYFRIEND, RELATIONSHIP AND PERSONALITY

 
fråga:
Är du och din pojkvän fortfarande tillsammans? Har förhållandet ändrats efter det här eller känns allting som förr? Jag tänker liksom att man utvecklas så som person under sitt år (det är iaf vad jag har läst) och förändras man själv måste väll också det påverka förhållandet? Eller har jag fel?
 
Känns det för personligt behöver du självklart inte svara :)
 
svar:
Hejsan!
 
Ja vi är fortfarande tillsammans! Jag ska vara ärlig: det är inte enkelt, och ett tag var det väldigt nära på att det helt enkelt slutade fungera, men som tur var så räddade vi situationen och enligt mig så är det inga tvivel om att vi klarar resten av min tid här. Är helt säker på att Erik håller med mig på den punkten. 
 
Jag vill verkligen säga att man ändras här borta. Själv så känner jag att jag har utvecklats på det sättet att jag blivit mer ansvarstagande, mer flexibel, mer hjälpsam, sätter andra framför mig själv betydligt mer än förut, mognat ännu mer, helt enkelt utvecklats fortare än vad jag skulle gjort om jag bodde hemma med mamma och pappa i trygga, lilla Grevie. Jag har fått lära mig att stå på mina egna ben helt enkelt. Så ja, jag har ändrats och det har säkert ändrat min personlighet och mitt tänk. När Erik kom hit i januari så var jag faktiskt nervös över att saker och ting skulle kännas annorlunda för att vi hade varit ifrån varandra i 6 månader, att vi helt enkelt kanske hade vuxit ifrån varandra. Men, det underbara var: det kändes som att vi tog vid precis där vi slutade. Ingenting var konstigt, ingenting. Jag var bara så himla glad över att få spendera 8 dagar med honom och bara njuta. 
 
Jag tror dock absolut att vårt förhållande påverkas lite av att jag ändras som person. Men inte till något negativt. Jag känner väl mer att här borta växer jag och får lite andra värderingar om vissa saker, så vi kanske inte tycker likadant om saker vi tyckte likadant om förut. Men det är faktiskt inte någonting jag märkt av särskilt mycket än, kan tänka mig att jag inte märker av det förrän jag kommer hem. Jag tror dock att jag och Erik är det där paret som tar oss ur ett långdistansförhållande trots att jag ändrats och trots att vi varit ifrån varandra så länge och vuxit båda två. Jag tror på oss helt enkelt.
 
Hoppas du fick svar på dina frågor för jag svävade nog iväg lite grann haha. Annars får du gärna höra av dig igen, även om du skulle komma på något annat! Kram på dig!